|
En dag i augusti 1902 sammanträffade William Murphy och Lemuel. W. Bowen med Henry Martyn Leland, de två förstnämnda kom till Leland för att få värderat ett bilföretag som skulle begäras i likvidation – The Detroit Automobile Company – vars chefsingenjör var ingen mindre än Henry Ford. Ford hade lämnat företaget eftersom han tyckte att man hade för bråttom att tjäna pengar. Murphy och Bowen å andra sidan hävdade att Ford bara ville bygga tävlingsbilar. När Henry Ford slutade efterträddes han av Oliver Barthel som dessvärre inte blev långvarig. Direktionen beslutade sig för att begära The Detroit Automobile Company i likvidation. Efter avslutad värdering tändes en gnista hos Henry Martyn Leland, här fanns kanske ett tillfälle att få nytta av den motor han tidigare tillverkat åt Ransom Eli Olds för hans Oldsmobile, men som blivit ratad på grund av att motorn lämnat för stor effekt för det chassi som Olds hade konstruerat.
 Tidigare var det bröderna John och Horace Dodge som levererat motorer åt Oldsmobile,men nu hade Leland & Faulconer tillverkat denna motor efter samma ritningar, men med en högre mekanisk precision, följden var att den levererade 30% mer effekt än när Dodge Brothers tillverkat motorn och efter ytterligare utveckling ännu högre effekt. Detta gjorde att Olds tackade nej till 2.000 motorer som var beställda tidigare. Att utveckla ett nytt kraftigare chassi för den nya motorn var inte ekonomiskt genomförbart för Oldsmobile. Nu såg Henry Martyn Leland en chans att få användning för sin högeffektsmotor. Han tog helt enkelt motorn med sig och körde ner till Murphy och Bowen och de andra direktörerna Clarence A. Black och A.E.F. White. När han överlämnat sin värdering av företaget sa han; ”Mina Herrar, jag tror ni begår ett stort misstag med att begära ert företag i likvidation, automobilen har en stor framtid och med denna motor som har tre gånger så hög effekt som Oldsmobile, med delarna utbytbara sinsemellan och som jag kan tillverka till lägre kostnad än Olds”. Detta imponerade tydligen på herrar direktörer så den 22 augusti 1902 möttes man för att ombilda företaget med Henry Martyn Leland som en av huvudfigurerna. Bolaget behövde ett nytt namn och passande nog hade man samma år firat staden Detroits 200-års dag. Vad var mera passande än namnet på stadens grundare – CADILLAC – ett namn som var tilltalande och hade den rätta klangen av dignitet och historia.
 18 augusti 1905 lämnade man in en varumärkesansökan där vapnet för familjen de la Mothe Cadillac hade tagits med. Den 7 augusti 1906 blev registreringen godkänd. Vem var då denna man som grundlade staden Detroit ? Det allra första året på 1700-talet utses en armékapten att – återigen – avsegla till Nordamerika och de franska kolonierna ”New France”.
Detta nya uppdrag var hans egen idé men stöddes av Greve Pontchartrain,
minister med direkt makt och auktoritet given av Kung Louis XIV –
”Solkungen” – av Frankrike, en av den tidens politiska stormakter –
där England var den andra. Avsikten var att stärka den franska
närvaron runt det stora sjöområdet Lake Eire.
|
|
Man hade för avsikt att etablera en befästningspunkt med handelsstation och permanentboende bebyggare. Som första steg skall byggas ett enkelt skyddsvärn. Kapten Antoine de la Mothe Cadillac, född i St: Nicolas de la Grave den 5 mars 1658 som Jean Laumet. Sitt nya namn och bakgrund kom till i samband med hans giftermål med Marie Therese Guyon då han passade på att ”piffa” upp sin bakgrund och samtidigt anta ett familjevapen som till delar kopierades från familjen Esparbes de Lussan som hade sitt familjeslott i närheten av Jean Laumets födelsestad. Han tog värvning i Kungliga Armén 16 år gammal, där han tidigt fick höra berättas om ”Nya Världen” som lockade hans äventyrliga natur. 1683 kom han över dit och slog sig ner i Port Royal, Nova Scotia. 1684 beviljades han som förläning av kungen markområden dels på 1 hektar i nuvarande Bar Harbor, Maine och ön Mount Desert utanför Maine’s kust. 1694 blev han utnämn till kommendant i Michilimackinac, mot samma befattning tidigare i Arcadia.
Den 24 juli 1701 kommer Le Sieur Antoine de la Mothe Cadillac till en synes lämplig trakt utefter en liten flod, drygt 12 kilometer nedströms om sjön Saint Clair. 12 kilometer nedströms om sjön Saint Clair. Den exakta platsen för landstigningen blev där det nuvarande Veterans Memorial Building ligger. Med sig hade han 40 soldater, 40 nybyggare från hem-landet och 100 vänligt sinnade indianer. Nu byggdes en befästning (i nuvarande hörnet av Jefferson Avenue och Shelby Street) på c:a 6.000 m2 som gavs namnet Fort Pontchartrain. Antoine de la Mothe Cadillac’s noga uttänkta plan för en strategiskt placerad befästning var att trygga denfranska pälshandeln i området mot brittiska övergrepp. Det blev framgångsrikt och utvecklade sig till en handelsknutpunkt som istället kallas av folket Ville d’Etroit (egentl. ”byn vid sundet”, men en annan betydelse har sagts vara närheten till de tre stora sjöarna – ”de troit” och vad som sedermera skulle bli uttalat som Detroit.) I dagens Nordamerika finns det flera dokument bevarade som berättar om Antoine de la Mothe Cadillac’s vidare öden och äventyr.
Han bildade och ledde handelsbolag som åtnjöt ett formligt monopol. Erfarenheterna som tidigare kommendant i Acadia och senare vid Michilimackinac, hjälpte honom under Detroit’s tidigaste år. Men, som kan väntas av en man som var – citerat från dåtida beskrivning – ”djärv och oförskräckt, med skarp tunga, energisk och kraftfull, dessutom ambitiös och målmedveten”, så hade hans karriär även sina konflikter. Han motverkade och därmed retade upp den kyrkliga Jesuit-orden och blev arresterad och ställd inför rätta i Qu’ebec 1704. Frikänd återvänder han till Detroit där han satt kvar till 1711. Då utnämndes han till Guvernör av Louisiana, där stannade han till 1716. Även här hade han opponenter och på grund av dispyter med meningsfränder blev han återkallad till Frankrike 1717. Där blev han ställd inför domstol, dömd och satt i fängelset Bastiljen. Han rentvåddes tydligen under tiden, för efter sin frigivning blev han utnämnd och dekorerad till Riddare av St Louis Militär Orden. Han lever sedan kvar nära sin hemstad i Castelsarrazin där han avlider i sitt hem Place du Chateau den 15 oktober 1730.
Han begravs i kapellet till Peres Carmes kyrkan. Le Sieur Antoine de la Mothe Cadillac var en stor fransman, men han var också en ”tidig Amerikan”.
Han tillbringade drygt trettio år i den ”Nya Världen” och vid slutet av sin karriär hade hans namn blivit en del av historien i Maine, Michigan,Alabama och Louisiana. Men för mer än ett sekel efter, var han frånsett historieböckernas arkiv ett glömt namn i de stora sammanhangen. Det underlättas heller inte då möjligheterna till att 100% kontrollera franska ursprungsuppgifter saknas då många historiska dokument förstördes under den franska revolutionen. (Som startade de 14 juli 1789, med att fängelseborgen Bastiljen stormades).
|